Det blev middag på Bassholmen igår. Mitt bland hingstar och får. Vad
en dag kan berikas bara genom att ta båten över till denna lilla ö,
underbara Bassholmen!

Det här lilla foto collaget får sammanfatta vår gårdag. Det är sommar nu!

När vi var i Asien tänkte jag att det vore kul att ha mina loggor som tavlor på kontoret hemma. Eftersom det myllrar av folk som gör denna typ av jobb så såg jag till att fixa det. På bilden är tavlorna halvfärdiga. Silverbakk hårkorset och SiXX molekylen (som kuriosa är båda designade av lillborsan Johan).

Ligger i sängen och skummar mina Google Reader feeds via Flipboard.
Hela konsumtionen av RSS genomgår just nu en förändring så fastnade
för rubriken "5 Reasons to utilize your RSS Reader".

Personen själv skickar inte ens ut en full RSS utan bara excerpt,
vilket förtroende ger det för artikeln i sig?

Gillar stilen.

Varför jag inte är troende och att traditionen nu håller ett starkare grepp om kristna aktiviteter i Sverige än själva religionen. Kristna högtider förvandlas mer och mer till kommersiella explosioner och på andra sidan står en allt för traditionell kyrka som skulle behöva förnya sig rejält.

Sitter just nu på konfirmation och lyssnar på ungdomarnas uppträdande i kyrkan (gissar att jag är lite respektlös som sitter med telefonen i kyrkan).

Det hela inleds med prästen som berättar vad konfirmationen är för något.

1. Gud återbekräftar det som skedde under dopet.
2. Konfirmanderna bekräftar sin tro på Gud eftersom de flesta var så små under dopet.

Det som slår mig är att den överväldigande majoriteten konfirmerar sig av nedan två anledningar och tycker det verkar vara ett rätt stort avstånd mellan prästens version om varför man konfirmerar sig och konfirmandernas version, som jag upplever är nedan två:

1. Presenter
2. Tradition och helt utan tro på gud

Är tveksam till att många av dessa kommer "vandra på denna jord som Jesu lärljungar" som prästen frågade och alla konfirmanderna ropade 'JA'.

Även konfirmandernas tal och skådespel fick mig att fundera. Nästan alla var på temat "Jag trodde inte på Gud, men nu gör jag". Det var som att alla ville rättfärdiga sin konfirmation, att de inte bara kunde erkänna att dom hade haft jävligt kul på lägren med polarna.

Flertalet gånger kommer kollekten på tal. Förstår inte och tycker heller inte att det är rätt av kyrkan att tigga.

Är jag arg på kyrkan, bitter eller nått annat? Inte alls, men tycker för många hävdar religiös tro av tradition och inte ens ha reflekterat över vad religion är och vad det är vi tror på. Jag är både döpt (som om jag hade nått val) och konfirmerad. Jag ville inte konfirmera mig, men min mamma övertalade mig då lägret var på samma ställe som jag varit på kollo (jepp, så mycket stadsbarn är jag) åren innan och haft skitkul, så jag åkte och vips var jag konfirmerad. Jag ville inte, men det var liksom inte ett alternativ att säga stopp och jag hann inte ens reagera innan det var klart. Jag hade dock riktigt kul på lägret, men önskar att jag ej gjort själva konfirmationen, men inget jag ligger sömnlös över.

Jag är även gift i kyrkan, närmare bestämt Svenska Kyrkan i New York. Det var dock en kompromiss med min fru och vi är även borgerligt gifta i Municipal Building (precis vid Manhattan fästet på Brooklyn Bridge) i New York City.

Gått ur Svenska Kyrkan

Jag har gått ur kyrkan och är inte troende, men är givetvis ödmjuk inför andras tro och har full respekt för all religion och dess utövning.

Var länge kvar i kyrkan pga att jag trodde att kyrkoskatten även finansierade Svenska kyrkan i utlandet SKUT, men icke, det pengarna kommer från annat håll. Trodde även att kyrkoskatten gick till att bevara kyrkor etc, men inte det heller. Bara för att jag själv inte är troende betyder inte att jag vill att vi skall riva kyrkor. Vår historia bygger mycket på religion och den är viktig att bevara. Eftersom kyrkoskatten inte gick till nått av dessa gick jag ur. Begravningsskatten kommer man dock inte undan hur man än gör om jag fattat rätt.

Svenska Kyrkan i Utlandet

SKUT bejakar det som är religionens största styrka. Skapa gemenskap och tillhörighet. Vissa präster vet jag har den grundinställningen och skickar härmed en hyllning till vår vigselpräst Sofie som nyårsafton 2004 vigde oss och som hade en väldigt bra inställning till modern religion. Hade fler haft samma inställning hade nog svenska kyrkan sett annorlunda ut idag. Det är dravlet om gud, jesus och allt heligt hit och dit som förtjänar att dämpas aningens till förmån för gemenskap och tillhörighet. Vi behöver fler platser i samhället där alla är lika (en aningens modernare syn på homosexuella efterfrågas allt fortfarande från kyrkans håll) och kan finna gemenskap. En plats att träffas på, en plats att läsa tidningen på. Precis som i Svenska Kyrkan i New York där det var en naturlig träffpunkt för många svenskar att komma dit, läsa tidningen med en kaffe och kanelbulle och prata med andra svenskar, men vi ser det väldigt sällan i våra svenska lokala kyrkor.

Vad gäller vår dotter kommer jag stötta henne i alla hennes val i livet och om hon vill konfirmera sig så är det hennes val och bara hennes. Hon är inte döpt då jag (vi tyckte lite olika där) tyckte att även det var något hon själv fick välja den dag hon vet vad dop är. Efter dagens något långa konfirmationsupplevelse uttalade hon dock orden "Jag skall iaf aldrig konfirmera mig!", men det berodde så klart på tristessen i att sitta still i 2h och inte få prata eller springa runt, hur kul är det för en 4-åring.

Oj, det blev långt. Började skriva i kyrkan och fortsatte på kvällen för att posta nu på måndag. Det är skrivet rakt upp och ner så inget finlir med meningsbyggnad, stavningskoll etc.